Mors dag

På mors dag åkte vi först till min mammas grav. Av någon anledning har det alltid regnat och varit kallt och eländigt när vi satt blommor på graven, men den här gången sken solen.

Efter graven i Tavelsjö begav vi oss till Bodbyn. Där fikade och åt vi gott och tog en promenad till ån och sedan till affären för inköp av tidningar. Hugo och Agnes hade rätt roligt när de hoppade runt en pöl vid Börsen i Bodbyn, vilket är vad ICA-affären heter.

Yttre och inre värden

Läser i VK i dag om en inredningsblogg som det visar sig att min fru känner till. Jag kommer att tänka på en definition som lyder ungefär som så att medelklass, det är man när man köper alla inredningstrenderna och ägnar rätt mycket åt att stajla sitt boende. Utöver detta tävlar medelklassen med varann om att vara bästa föräldrarna - dock inte så att detta tävlande ventileras utanför hemmets väggar. Och tänk - det finns de som hävdar att klassamhället är dött!

Som en ringa motpol bifogar jag en bild på en chokladbit - mörk, givetvis, och rättvisemärkt (vad annars?). Det finns mer än hemstajling, GI och föräldraskap som trendkänsliga medelklasssjuttiotalister (kanske även sextio-) svalt med hull och hår.

Duktiga klubben

I dag har vi varit hemma allihopa. Barnen, hustrun och jag. Barnen för att de hostar och inte är riktigt krya nog för skola och barnomsorg, hustrun för att hon jobbar journatt och jag för att jag blott jobbar 80 % i år. Då gäller det att vara duktiga och det har vi varit närmast outsägligt.

Vid halv tio åkte jag till OK och hyrde släpvagn, sedan lastades den med skräp och sedan raka spåret till återvinningscentralen på Gimonäs. Att vi slänger saker beror på att jag ska få förrådet på gården som rockstudio. Då gäller att vi slänger allt som inte behövs. För att jag ska få plats med musicerandet. Självfallet ska även barnen få nyttja studion när den är klar. Jag ser framför mig Sveriges svar på Hanson. Mmmbop!

Luft i livet

Det har gått ett tag sedan sist. Just nu är det sommarlovet som hägrar och jag tror att det är i samband med att Agnes snart är två (den 22:a juni) som det har blivit mer tid. Är det förresten ingen mer än jag som tycker att "a:et" i ordningstal, till exempel datum, är omistligt? Ser allt som oftast datum helt utan ordningsbokstäver och det sticker svenskläraren i ögonen. Hur som helst börjar vid tvåårsåldern mer luft komma in i livet och den där växlingen till mer tid till annat inträda. Och jag väljer att blogga! Är inte det en märklig prioritering?