Nu är julfirandet överståndet, och det är inte utan att det känns lite tråkigt. Att barnen tycker om klappar och slikt råder det ingen tvekan om, och för min egen del kan jag känna att de här högtiderna blir ett slags dokument över hur tiden rinner oss mellan fingrarna. Nästa år kommer Hugo inte att vara lika storögt fascinerad av tomten och Edvina lär väl genomskåda bedrägeriet. Men, för stunden får vi glädjas åt nuet. Några bilder att beskåda finns här: Julfoton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar